Mina resultat ser bättre ut nu när man jämför med SCB. Det glädjer mig inte så mycket med tanke på att det är en dyster prognos.

Mitt förslag:
(inom parantes SCB:s undersökning nu i maj):

Det börjar bli dags för val snart. Känner ni det i luften? Det gör jag. Allt fler, och tätare opinionsundersökningar. Det enda som är säkert är att valet blir väldigt, väldigt tight. Jag har ju skrivit hur det går redan, både med siffror och resultat och analys av enskilda insatser. Läs om det här i inlägget från i julas. Nåja, det är ju inte säkert jag har rätt. Det där kan slå rätt mycket och jag gjorde en liten brasklapp också, om att jag trodde det skulle bli lite mer tight än jag gissade.

Det blir det nog. Jag är rätt många procent fel och det är väl tur att jag inte är valanalytiker då. Jag har faktiskt inte bestämt mig för vad jag ska rösta på. I förförra numret av Fokus (en utmärkt tidning), skrevs det om mätmetoder. Någon hade föreslagit att en intressant frågeställning vore: ”Skulle du rösta på något parti inom den rödgröna alliansen, något parti inom den borgerliga alliansen eller något annat parti” som fråga istället för exakt vilket parti. Teorin var att många osäkra väljare inte väljer mellan blocken utan inom blocken. Och det kanske kan stämma, jag är själv en sådan väljare. Jag är en av de som tycker att Alliansen är det bästa de fyra partierna kommit på, där man försöker låta varje parti ta sina starkaste frågor och driva dem – det bästa av varje parti en bra samling, tätt knuten och kompromissvillig. Så jag tycker 1+1+1+1 är mycket mer än fyra, och det gör att jag också kan tänka mig (i riksdagsvalet) att rösta på lite olika allianspartier, beroende på vad de presenterar, men att jag röstar på det blå laget torde väl ha framgått för vilken läsare som helst.

Just nu har jag tre kandidater.

I lokala och regionala val röstar jag inte lika fritt, där har jag unika kandidater jag känner och tror på personligen (jag tycker egentligen alla borde ha det, och att Sverige på lokalnivå åtminstone, borde ha mer personval, det är lättare att hålla människor ansvariga genom att rösta in eller ut dem då…).

Hmm, en tanke slog mig. Tänk om man på varje lokal valsedel var tvungen att markera ut kandidaten eller kandidaterna i ett parti som var tänkta som kommunalråd. Kommunalråd är alltså en av kommunen avlönad politiker, oftast på heltid, ibland på deltid. Det brukar vara några få politiker i mindre kommuner,  men i större kommuner är det flera såklart. Tänk om man utöver lokalval också hade en kommunalrådsblankett där alla kandidater för posterna fanns. Man kryssade den man helst ville se som kommunalråd och flest röster, viktat på något sätt mot partiernas röstetal, skapade en lista. Snacka om att vara personligt vald och ha ett mandat att leva upp till.

Undrar vad de kommunalråd jag känner skulle säga om det, är det för radikalt? Men roligt hade det varit! :)

Nu flyttar vi snart till Mölndal och då måste jag analysera det politiska läget. Det är ju som bekant också kommunval 2010 (det finns röster som menar att vi borde ha val separat till kommun och inte ha det samtidigt som riksdagsvalet).

Såhär ser det ut i Mölndal:

Det innebär att Mölndal är en blå kommun just nu, med minsta möjliga marginal och SD som hålls utanför kommunstyrelsen. Det ska bli intressant att lära sig mer om Mölndals politiska situation och vad som händer i kommunen. Känns faktiskt riktigt bra att komma till en lite mindre kommun.

Min granne är tydligen en riktig gammal Mölndalspolitisk profil. T. Svantesson, gammal sosse som alla gillade. Och pappan till kvinnan vi köper lägenheten av är aktiv folkpartist i Mölndal. Och på konferensen i Oslo träffade jag en aktiv moderat som säkert har ingångar i Mölndal också. Om jag vill, så finns nog öppningar även här.

Men först måste jag flytta. Adressändringen och därmed folkbokföringen, sker imorgon.

Det är mycket prat om det kommande valet redan nu. Det är inte förrän i september vi går till valurnorna men det är redan nu vi ska läsa allt om hur Mona Sahlin i princip redan har tagit makten. Jojo, det kanske kan bero på att sittande regering varit borta från inrikespolitiken under EU-ordförandeskapet och inte slagit tillbaka. Det kommer bli hårda tongångar under nästa år. Det är inte svårt att förutspå hur vinklingen på respektive partipropraganda kommer se ut:

• Alliansen: ”Vi har skapat XXX nya jobb.” och ”Vi har sett till att det lönar sig att arbeta.” och ”Genomsnittsarbetaren har nu XXX kronor mer i handen varje månad på grund av våra förändringar.” och ”Vi har lett Sverige genom finanskrisen utan att vi haft de problem som Europeiska länder dragits med.”
• Rödgröna: ”Arbetslösheten skenar.” och ”Hela Sveriges ekonomi är i kris efter bara fyra år vid makten.” och ”De bestraffar de sjuka, de gamla och de arbetslösa.” och ”Stoppa nedmonteringen av den svenska tryggheten.”
• SD: ”Sverige måste ändra kurs.” och ”Rösta på ett parti som lyssnar på dig.” och ”Ändra invandringspolitiken.”

Jag bryr mig inte om att analysera FI, PP och de andra sjuttioelva som ställer upp. De kommer inte ha någon större betydelse. Möjligen kan PP skvalpa vågorna lite och om media tajmar det rätt kan de få en skjuts uppåt, men jag förutser ingen FRA eller IPRED-omröstning som kommer perfekt i tid för valet. Därför kommer PP inte in i riksdagen. De är för smala för det. I EU-parlamentet kan man vara specialist, det går ändå inte att influera i alla frågor. I det svenska parlamentet måste man ha en bredare bas för sitt partiprogram än tre frågor. Nu försöker PP i och för sig att skapa ett sådant, men går därmed också emot sina tidiga grundläggande värderingar. Men det är okej, man får lov att ändra sina värderingar.

Jag tror Maria Wetterstrand &Co i miljöpartiet hade tjänat på att inte sätta sig så tight i båten med socialdemokraterna. Eller så räknar de med att de kommer få förfrågningar om ministerposter oavsett, och det tror jag de kan räkna med om inte Alliansen får ovanligt stora valframgångar. Dagens första förutsägelse: 1. Jag tror att miljöpartiet gör sitt bästa val någonsin och om det blir en rödgrön regering så blir nästa miljöminister miljöpartist.

2. Jag tror dessutom att Sverigedemokraterna kommer få en vågmästarroll och kommer överraska i valet genom att få mer än 6% av rösterna. Eftersom det kommer vara huggsexa mellan blocken kan den som tröttnat på tjafset få en enkel väg ut av Åkesson och gör inte missen att tro att de inte kommer synas i valet.

3. Jag tror att det kommer bli en bitter och aggressiv valrörelse. Alliansen har hela tiden formats utifrån att man ska sitta flera mandatperioder för att försöka förändra kursen för Sverige, medan framförallt socialdemokraterna ser makten som självklar och sin egen, och för sin egen skull vet att det vore förödande att inte vinna makten. Deras förnyelsearbete är svårt och långsamt, och mister man makten än en gång kommer det bli kaotiskt i det egna partiet och inre splittring och omdaning blir ett nödvändigt, men långt och hårt arbete som gör att man kanske inte ens kan formera sig för valet 2014. Miljöpartiet har vind i seglen och Sverigedemokraterna kommer köra sin aggressivaste valkampanj någonsin.

4. Jag tror att de rödgröna vinner valet, och att en kris kommer följa där vänsterpartiet kräver samma behandling som miljöpartiet men där miljöpartiet kräver att vänsterpartiet inte kommer få samma behandling. Jag tror det blir en svag regering med mycket interna bråk.

5. Jag tror inte Mona Sahlin leder socialdemokraterna under hela nästa mandatperiod utan avgår innan 2014. Hennes ledarskap är för svagt, för dåligt förankrat och har inte den visionära kraft som behövs. Partiet har fortfarande inte förnyat sig från valet 2006 och vinner man 2010 är det på grund av missnöjesförklaring med den sittande regeringen. Pest istället för kolera, så att säga.

Och om jag ska gissa ungefär hur många procent varje parti får, och det blir mest en lek med siffror eftersom det inte går att veta, men det kan vara skoj, så kommer här en sådan gissning. Bilden nedan visar DN/Synovates senaste opinionsmätning från december.

Min gissning är (inom parantes valresultatet för valet 2006):   S: 34% (35%), MP: 11,5% (5,2%), V 4,6% (5,8%), SD 6,8% (–), FP 7,5% (7,5%), C 4,2% (7,9%), KD 4,1%, M 23% (26,2%), Övriga 4,3% (5,7%) – vari PP utgör ungefär 2,1-2,5%.

Det ger en mandatfördelning som ser ut såhär:
S: 124, MP: 42, V: 17 = 183 mandat (majoritet)
M: 84, FP: 25, C: 15, KD: 15 = 139 mandat
SD: 25 mandat.

Ja, det här är ju bara gissningar, men det går att gissa själv om man räknar lite i SCB:s valsimulator. Jag får återkomma med mer valprognoser närmre valet, det här är ju långt i förväg och mer en gissning än något annat. Jag tror att valet blir mer tight än så här om jag ska vara ärlig. Men jag vet inte riktigt vilket av allianspartierna som ska våga sticka ut mest.

Jag får nästan varje vecka inbjudan till ett antal olika Facebook-grupper mot Sverigedemokraterna. Och jag går aldrig med. Det beror inte på att jag är någon sympatisör av deras politik, tvärtom, utan att jag menar att det är meningslöst att säga ”Sverigedemokraterna i riksdagen – nej tack”. De kommer nämligen att komma in. Jag har hävdat det sedan förra valet och jag hävdar det fortfarande. Med till visshet gränsande sannolikhet som en verklig politiker skulle sagt.

Det hela är mycket enkelt och beror på den valkrets som heter Skåne län västra. Såhär röstade man där i förra valet. Notera att det är 10,36% på övriga partier. Gissa vilket parti det är som man röstat på där? Om ni undrar kan ni jämföra med hur man röstade i kommunen som ligger mitt i ”Skåne län västra”. Den heter Landskrona. Såhär röstade man i Landskrona förra valet.

För att komma in i riksdagen krävs 4% nationellt. Det är jag inte säker på att man får. Men det räcker med 12% i ”Skåne län västra” så får man också en plats i riksdagen. Det var så KD kom in en gång (via Jönköpings valkrets) vill jag minnas. Är det någon som tror att SD inte klarar öka från 10,36% till 12,00% i valet 2010 i västra Skåne?

Om man tror det ska man minnas att budgeten för SD i valkampanjen 2006 var 9 miljoner. Till nästa val har man avsatt 19 miljoner (95% av sin totala budget för hela organisationen…). Och största mot-partiet i valkretsen är socialdemokraterna, som leds av Mona Sahlin. Case closed.