Jag borde börja blogga igen inser jag. Det är skönt att få skriva av sig och nu har jag lärt mig av THE guru för sociala medier, Ulrika Rudqvist, att det hjälper att vara personlig. Okej, jag kanske aldrig blir lika skicklig på att balansera personlig och privat som Ulrika, men det är ändå roligt att blogga. Som nu, när jag sitter på ett SJ-tåg och väntar på att kanske eventuellt möjligen komma till Stockholm. Och inser att det är ganska bra att få fundera av sig lite halvhögt sådär.

Sedan jag startade upp Nindev har det hänt så oerhört mycket. En del får förbli privat ett tag till, men det har ju onekligen gått bättre än jag önskat. Jag har haft turen att få umgås med riktigt duktiga företagsledare omkring mig, som gett kloka och visa råd. Och så har jag för en gångs skull gjort saker precis som jag själv velat och satsat på det jag tror är rätt och riktigt.

Och så måste jag ju tacka mina team – både teamet på Nindev som jag hoppas ni följer på @teamnindev på Twitter, men också teamet hemmavid, min älskling Hannah Johansson och lille Elmo. Hemmateamet är nog så viktigt att ha koll på när man reser en massa och försöker bygga upp.

Som någon klok människa sa: Happiness is having something to do, someone to love, and something to look forward to.

Vilken utmärkt julafton, trots att jag varit småsjuk sedan jag slutade jobba. Nu har vi konstaterat den årliga bronkiten och lite allmän förkylning. Men gårdagen var riktigt lyckad. Det kändes lyxigt att få fira både med min mamma och Kalle, och med Hannahs familj. Massor av god mat och julklappar i miljoner.

Elmo och Pepsi fick varsitt köttben som de gick loss på och prompt började bråka om. Den andres ben såg ju ständigt godare ut. Vi kan väl bara konstatera att deras små magar inte uppskattade benet lika mycket, vilket ledde till en del arbete inatt med papper och ajax på golvet i sovrummet.

Min julklappsskörd var fantastiskt bra. En morgonrock, vilken jag bär just nu, samt nya morgontofflor (tack Eva och Ilkka). Alla vinöppnares lyxiga moder och en kitschig nötknäppare. En fin gammaldags liten jordglob från Hannah, en elegant slipsnål, Berta Müllers senaste, ja listan kan göras lång. Och vi ska icke förglömma två treemen från Hannahs pappa och hans sambo – det krävs mod att handla Warhammer för icke-initierade. Bra jobbat! Det var idel bra presenter, minst sagt.

Presentkorten på IKEA kommer väl till pass och frågan är väl om inte den näst bästa julklappen var SMS:et från vår mäklare sent på lillejul som deklarerade att vår köpare nu verkade ordnat finansiering och fixat det lånelöfte han saknade när vi skulle skriva kontraktet den 22:e. Med andra ord kan vi snart börja planera flytten till Mölndal.

Bästa julklappen? Att få fira med både Hannahs och  min familj. Och nästa eller nästnästa år har vi sagt att julfirandet blir hemma hos oss. :)

Varför är man extra trött på måndagar? Det är något särskilt med den dagen. Jag sov ändå rejält igår natt. Dagen har gått bra, var iväg med Elmo hos veterinären imorse för kontroll, vaccinering och äntligen kloklippning (han har varit bångstyrig länge på den fronten). Sen möte hela dagen med projektgruppen på fantastiska St. Jörgen Park. Det är ett fantastiskt hotell som bara måste upplevas.

Kom hem och fixade lite inför fotograferingen imorgon, vi ska lägga ut vår lägenhet till försäljning för att hitta en trea i Mölndal istället. Två visningar imorgon. Men efter lite städ och bakpotatis till middag så är jag helt slut i kroppen och supertrött. Får bli en kväll framför TV:n. Hunden hoprullad som en kanelbulle till vänster och sambon med sin mac i knäet till höger. Livet är inte så dumt :)