Jag var i Stockholm i veckan och spelade in ett kort avsnitt av en webbkurs som min vän Emelie Ohlsson sätter ihop. Och tidigare i veckan fick jag råd av kloka Ulrika Rudqvist som fick mig inse varför jag borde börja blogga igen. Och så igår, när jag fick träffa Jennie Benjaminsson, driven och glödande ung entreprenör, mest känd från Sveriges Mästerkock, som påminde mig om… mig själv och den glöden som alltid måste vara kärnan i det du gör.

Jag lär mig fortfarande, det är det som är kontentan. Nindev är mitt femte företag om man räknar med de enskilda firmorna. Och det är egentligen inte förrän jag startade Nindev som jag kände mig redo att på allvar axla företagsledarrollen. Att leda företag och driva företag är något helt annorlunda än att vara egenföretagare, det har jag redan märkt efter det här första, galna och fantastiska kvartalet.

Vi har gått från tre till nio anställda, vi har flyttat lokal en gång och börjar redan bli trångbodda igen, på måndag flyger jag till Sri Lanka för att öppna dotterbolag och jag har investerare på tröskeln och jag träffar nya, spännande människor varje dag. Och det är människorna som gör att jag brinner så. Jag ser att mina anställda har roligt på jobbet, jag ser att de mår bra när de är här, att de nästan beklagar när de är sjuka, och att de aldrig ger sig när vi har en deadline.

Men det är en resa att leda företag. Vilka beslut är rätt? Hur hårt ska man satsa? När ska man vara försiktig, när ska man lita på att ett avtal gäller, när behöver man mer? Jag lär mig varje dag och även om jag känner att jag nu har över tio års erfarenhet av företagande så finns det fortfarande nya upptäckter. Och i det ligger också spänningen. När man får träffa så inspirerande människor som de jag mött den här veckan så är det lätt att gå plus i energibanken trots långa timmar och mycket resor.

Jag gör det jag älskar, och därför tror jag att det kommer gå bra för både mig och Nindev.

Jag tänkte försöka bli något bättre på att skriva i den här bloggen. Det är väl artonde gången jag säger så, men jag saknar min gamla blogg, där jag skrev nästan varje dag, om små saker och om stora, där alla ämnen fick plats. Så är det inte längre. Nu skriver jag mest för min publika profil och tänker på att jag har läsare som är både det ena och det andra. Det är inte alls lika roligt.

Så här sitter jag en morgon med en kopp earl grey. Klockan är strax efter sju. Jag har hunnit duscha, raka mig, gå ut med hunden, svara på mailen från igår kväll (min chef jobbar sent och jag jobbar tidigt) och klä mig för dagens konferens i Halmstad, Entreprenörskapsforum. Det är i egenskap av projektledare för GRowthprojektet som jag ska dit, tillsammans med två kollegor. Vi ska träffa andra projektansvariga för ett liknande projekt i Skåne. Det handlar om att göra skolan bättre, mer lik verkligheten, och mer anpassad efter elevernas behov. Stärka deras entreprenöriella kompetenser genom att stärka lärarnas dito.

Samtidigt kollar jag på nyheterna och läser några bloggar som drivs av andra entreprenörer, och en länk som jag fick av en pappaledig kollega. En vanlig morgon i Mölndal med andra ord. Och köket? Jo, snickaren var här igår och kommer vara här varje kväll i veckan några timmar. Två, kanske tre veckor till… sen har vi ett kök.

Det här inlägget är till er som tycker att det är viktigt med företagare. Men mest är det till er som tycker det är en dålig idé att moderaterna vill göra det lättare för företagare.

Det är ett ganska översiktligt debattinlägg i en viktig fråga. Varför är företag viktigt? Och framförallt då småföretagen, med 1-10 anställda? Jo, för att de är många. Och för varje företag som går bra nog att anställa, så tjänar Sverige en slant. Det är ju inte staten som ska avlöna folk, förutom i de branscher där staten är företagare. Och det bör ju helst inte vara för många branscher. Jag vill hellre att skattepengarna går till det viktigaste. Polis, sjukvård, infrastruktur, det är bra grejor för staten att garantera. Sen kan man gärna få välja egen sjukvård som alternativ, men alla ska ha en sjukvård som är bra att gå till.

Varför bör det vara bra för företagare? Och då främst för småföretagarna? Är inte företagare otäcka människor? Nej, småföretagare är människor som riskerar en osäker tillvaro med högre skatter, sämre skyddsnät och långa arbetsdagar med få semester- och sjukdagar, för förmånen att få styra sitt eget liv och för möjligheten att skapa en bättre tillvaro.

Varför ska man straffas om man tar ansvar för sin egen försörjning genom att starta ett företag? Vadå straffas, företagare tjänar bra med pengar? Nä, det är inte alls säkert. För varje krona du ska ha i lön, ska staten också ha en krona i skatt. Det gör att det är olönsamt att ha hög lön som företagare. Det är bättre med låg lön, vilket ger sämre pensionsavkastning. Har du anställda blir det ännu farligare, du är en sista som får lön om pengarna tryter. Företagets ägare omfattas inte av lönegarantier om de är anställda i företaget. Det är helt enkelt skattesystemmässigt ”bättre” att vara anställd än att skapa arbetstillfällen.

Ändå startar många företag, fler och fler. Det är för att det är underbart att ha en egen dröm att följa, en egen längtan. Min vän Åsa har länge velat starta eget som designer, efter flera års harvande på tryckeri. Hon har gjort lite småjobb och haft företag länge som sidoinkomst, men alltid med tryggheten i ett vanligt jobb. Nu testade hon äntligen sina vingar och se, de bar. Vad jag kan se på facebook jobbar hon dag och natt och det brukar vara ett tecken på att det går bra.

Min vän Emelie struntade i att läsa vidare efter gymnasiet men det har ju gått bra idag. Hon har mästerligt marknadsfört sig genom sin välbesökta blogg och lever nu sedan en tid helt på att jobba som fotograf.

Min nära vän Stefan driver Stjärnurmakarna i Eslöv, en skicklig och duktig kundbemötare, med hjärtat på rätta stället. Att starta så stort kräver mod och oerhört hårt arbete. Det är en helt annan investering än att bara bli sin egen när du ska ha lokal, anställda, butikslager och så vidare. Nu köpte han förra året även Smyckabutiken i Eslöv och har slagit ihop dem.

Det är bara tre av mina många vänner som har företag. Många andra vänner har också företag på samma sätt som jag har just nu, en liten enskild firma vid sidan om jobbet för de där extrauppdragen som man ibland vill ta sig an, och har inte hemsidor eller stora mängder kunder, utan tar ett jobb här, ett jobb där. Många väldigt framgångsrikt.

Jag sålde mitt AB i somras eftersom jag flyttat stad och börjat jobba heltid som anställd, men jag har såklart startat en enskild firma. Blir man väl biten av entreprenörsflugan, så slutar man aldrig. JBF är mitt fjärde företag.

Så ni som tycker att företag är elaka, försök bryta genom hinnan av fördomar. Det är väl fantastiskt att folk som har drömmar följer dem? Ikea började också så. Ericsson och SAAB, jodå, de är också resultatet av enskilda personers idéer och drömmar. Finns det något finare, att följa sina drömmar?

Idag och halva dagen imorgon ska jag befinna mig på det ”informella ministermötet” i Göteborg, där alla EU:s utbildningsministrar kommer medverka. Det är ju en fantastisk möjlighet att få träffa de som bestämmer kring dessa frågor i hela Europa. Men det lustiga är att ingen skriver om det. Ingenting i GP, ingenting när man googlar (förutom Nej till EU, hallå killar och tjejer – vi röstade för rätt länge sen att vi skulle vara med i klubben?).

Vi ÄR med i EU. Det är vår fjärde beslutsnivå och det är bara att komma in i föreningen och försöka få föreningen att bli som vi vill att den ska bli. Och inom utbildningsområdet kanske jag får en mikroskopisk chans att väcka lite tankar idag. Vi är en av bara sju utställare som kommer till utställningen och vi ska få visa upp vad vi gör när det gäller GRowth-projektet. Jag tycker det ska bli en spännande möjlighet och hoppas kunna fotografera lite också när jag är där, om jag får ha kameran med in för SÄPO.

Jag har lite för lite bilder i den här bloggen, men nu har jag letat upp kamerasladden så att jag kan föra över bilderna även till mac:en som jag oftast jobbar med.

I Svenska Dagbladet idag börjar man undersöka medias framtid på nätet och nu börjar man en bloggstafett om det, som jag ska försöka följa. Frågeställningen handlar om hur mediabolagen ska överleva Internet. Det går inte att ta betalt för nyheter på nätet. New York Times försökte för några år sen men det fick man ge upp. Aftonbladet är den enda tidningen i Sverige som framgångsrikt lyckats. Och Aftonbladet Plus har inte fler än 130.000 betalande av flera miljoner läsare. Men det fungerar i alla fall.

Jag har en uppfattning som jag ska försöka utveckla och några teser som jag ska försöka hitta stöd för. Det går inte att ta betalt för ”flöde”. Med Twitter och Facebook och all information som korsbefruktar annan information, så är det omöjligt att säga att det ska kosta. Så vad tar man betalt för då? Ja, det är inte helt enkelt. Användarna är otrogna nog att de går någon annanstans om man upplever inlåst content.

Så lösningen är inte att ta bort och låsa in. Utan att ge mer. Och nu börjar striden. Internet förändrar vår värld på många sätt, de flesta bra. Men vi ska komma ihåg en sak, att när något föds, dör något annat. Hela den mediala gren som kallas tryckmedia är i övergång och fara. För precis som jag brukar prata om att lärare förändras, när de inte längre förmedlar pusselbitar av kunskap utan måste berätta hur man lägger pussel, så förvandlas mediabranschen.

Nu är det inte den som hittar scoopet som vinner längre. Det är den som förstår sammanhanget. Och däri tror jag pengarna ligger. Den som kan skriva de intelligenta, djuplodande tankarna, och den som kan hitta intervjuoffer som är värda att betala för. Eller som hittar en modell där vissa typer av media kostar, mediatyper som är riktade mot företag och inte privatpersoner.

Det gör inget att media får en smäll. Eller jo, det är klart att det gör, men det är nödvändigt. Det kommer vara en nödvändig förvandling. Och den kommer döda en del företag. Det som går att ta betalt för framöver är specialiserad information som inte går att få på annat håll, information som är omedelbar, och mervärde i form av analyser och krönikor. I övrigt kommer mediaföretagen att få inrikta sig på formen för media. Video, mervärdesklipp, tillgång på olika apparater (iphone). Journalistyrket blir ett analysyrke, och ett yrke som knyter ihop saker. Och jag tror, bara tror, att den som kan förklara och skriva får en renässans. Den som kan paketera information så att den kan förstås av olika målgrupper. Att skriva direkt mot olika målgrupper.

Jag tror en vinnare kan vara den specifika nyhetskanalen, där du själv sorterar relevanta nyheter och filtrerar bort allt annat.

Men jag lovar att fundera mer på det här.

Här hemma har det varit en pappersafton och jag har nu kommit till botten av högen och insett att räkningarna är betalda.

Det är skönt på något sätt att rensa och städa. Att sopa ut det gamla och börja om. Och det känns faktiskt också oerhört befriande att bara ha en liten enskild firma att ta hand om. Det är inte mycket pappersarbete alls och lätt att fixa med utlägg och annat som så småningom ska betalas av lite extraknäck.

Överhuvudtaget undrar jag ibland varför inte staten bara låter alla starta företag som bas. Att alla hade en FA-skattsedel och att det var normen. Så man kunde välja om man ville vara anställd eller göra vissa jobb fakturerat.

Jaja, man kan alltid drömma.