Det finns alltid saker i en valspurt som får en att förundras. Sverigedemokraternas valfilm var långt mer radikal än jag väntat mig och riktigt, riktigt obehaglig. Ändå var jag mer förvånad över att TV4 tog på sig rätten att tolka grundlagen och bestämma vad som var yttrandefrihet. Det blev ju till slut många fler spaltmeter av det där.

Men idag reste sig nackhåren på nytt. Under rubriken ”Sorterar folk för att vinna röster”, skriver Aftonbladet.se om en gigantisk upptäckt. Centerpartiet målgruppsanpassar sin reklam! Äldre får en typ av marknadsföring, villaägare får en annan. Källan är ”en person i Umeå”, som gör en rad uttalanden om hur hemskt det är att man sorterar folk. Och naturligtvis är det kanske inte så briljant att namnge grupperna som ”lågutbildade”, ”välbeställda villaägare” och så vidare.

Men att alla partier målgruppsanpassar framgår inte överhuvudtaget i artikeln. Tvärtom framstår det som att Centerpartiet är det enda parti som gör så. För alla som någon gång jobbat med marknadsföring framstår artikeln som korkad. All kommunikation måste riktas till målgruppen. Partier, företag, ja till och med tidningar som Aftonbladet skriver för olika målgrupper.

Men inte enligt Aftonbladet. Då är det Centern som fiskar röster i vad Aftonbladet anser vara grumliga vatten. Om man säger olika saker till olika människor går man ju inte att lita på, verkar budskapet vara. Jag mailade redaktionschefen på Aftonbladet, Thomas Eriksson, och frågade om det verkligen var opartisk och objektivt att måla ut Centern som det enda partiet som gör såhär och om det korrekta i att använda redaktionell yta för politiska artiklar. Hans svar:

”Förmodligen gör flera partiet på samma sätt. Det kan inte uteslutas. Det är inte en politisk vinkling, naturligtvis”.

Nej, naturligtvis inte politiskt. Inte alls. Så dumt av mig att tro det.

Förutsägelse: Två kvinnor kommer stå i centrum för valet 2010. Den ena heter Maria Wetterstrand (MP) och den andra heter Maud Olofsson (C). Maria Wetterstrand vann nyligen en omröstning mot Mona Sahlin om vem som var mest lämpad som statsminister, föga förvånande. Där Mona är trött är Maria pigg. Där Maria är påläst och kunnig är Mona full av fina ord, men sällan av realpolitik som känns som hennes egen. Där Mona är omstridd inom sitt eget parti har Maria fullt stöd.

I samband med SAAB-nedläggningen har en uppsjö av artiklar lanserats kring regeringens hållning i frågan. Nu tror jag i grunden att man gjort rätt, att staten inte ska hålla på och äga bilfabriker. Jag kan till och med känna mig tveksam till att staten håller på med sprit och spelverksamhet också, och undra om inte det bör vara företag som gör sånt, noga reglerade.

Men i vilket fall tror jag att bilkrönikören som ibland har mer åsikt än substans, Robert Collin (Aftonbladet), sätter fingret på en punkt. Han är naturligtvis inte begåvad nog att inse vad det är han säger, för han tänker bil, bil och mer bil. Detta är krönikören som gärna vill ha obegränsade hastigheter på samtliga motorvägar, gärna ser fri parkering i innerstan och ibland undrar man om det inte är dags för drive-in-dagis och bensinpumpar på McDonalds också. Nåja.

I denna krönika läser man om hur regeringen gjort fel och tänkt fel. Att det varit billigare att rädda SAAB med skattepengar än att nu använda dem till omställningsbidrag. Jo, ja, det kan väl vara så. Det skrämmer mig att jag i gårdagens GP läser att ingen ens utarbetat en plan för vad som händer om SAAB läggs ner. ”Vi trodde inte det skulle hända,” säger kommunalrådet i Trollhättan. Jo, tjena.

Men Roberts kritik av regeringen har en poäng. I det att ammunitionen för att fullständigt slakta regeringen i nästa val nu finns tillgänglig. Och det handlar om den gröna striden. Ända sedan förförra valet, när Persson avgick, sa jag att nu kommer borgarna få en mandatperiod vid makten, sen är det tillbaka till femton år sossestyre. Sen kom Mona och hoppet tändes. Många med mig gjorde analysen att Mona inte var den ledare som Anna Lindh kunde blivit, och aldrig den som Margot Wallström blev i Bryssel. Hon var den tredje i den stjärnkonstellationen och tredjeval är sällan de bästa. Inte i elitserien för politiker.

Men SAAB-nedläggningen är inte som FRA-lagen något som blossar upp i media och sedan dör efter några månader. Den kommer påverka tiotusentalsliv och hela utbildningsnivån i ett redan sargat Västsverige drabbas. Färre söker till ingenjörer, färre vill utbilda sig inom industrin. Det handlar inte bara om de som förlorar jobbet och deras familjer, och underleverantörerna och deras familjer och serviceföretagen som jobbat med industrin eller dess underleverantörer och familjer. Det handlar också om att tre mandatperioder från nu så kommer vi ha en stor brist på ingenjörskunskap i landet. Och Volvo är snart också på fallrepet, en liten bricka i ett stort sammanhang. Måtte vi lyckas bra med att komma in i Kina.

Och det är här, i detta, i SAABs nedläggning som jag förutspår att Maria Wetterstrand (MP) kommer plocka högvis med poäng. Mona Sahlin och Lars Ohly kommer också försöka, men det kommer inte bli lika vasst, för Lars är ideolog och Mona är Mona. Maria är politiker. Sylvass och kanske Sveriges skickligaste. Maud har haft sin uppgång, nu kommer lika säkert hennes fall.

Kom ihåg var ni läste det först – Maud Olofsson avgår efter Centerpartiets usla valresultat 2010.