I min förra post  skrev jag om hur urbota dumt det är med lärare som får betyg efter hur bra elever gör ifrån sig på proven. Det var inte riktigt så illa som jag först befarade. Det är nämligen de nationella proven som ska räknas, dvs de prov som är desamma överallt i landet.

Det har bara varit fokus på hur eleverna har trivts men inte hur lärarnas pedagogiska förmåga kunnat påverka kunskapsnivån. Det finns inte någon annan verksamhet där lönen utvärderas utifrån mysfaktor.

Citatet är hämtat från Lars Hemzelius (FP), ordförande i gymnasie- och vuxenutbildningen. Men som många påpekat – hur ska en lärare göra som hamnat i en klass med extremt studiesvaga elever? Ska du mäta efter vilka som har fått de mest studiestarka eleverna?

Och återigen – ska vi verkligen basera all bedömning utifrån traditionella prov, när vi redan idag vet att en del människor lär sig inte bäst genom att läsa texter och rapa svar? Att personer som är språksvaga eller har inlärningsproblem kanske bör göra praktiska redovisningar? Ska lärare i särskolan automatiskt ha hälften av lönen jämfört med lärare i den vanliga gymnasieskolan?

Nej du Hemzelius. Gör om, gör rätt. Ring min chef på jobbet, Karl heter han, så kan vi nog prata lite med våra nätverk och titta på ett förslag som du slipper löpa gatlopp för i pressen, om du nu vill sätta lön efter prestation.

~*~

Sedan fick jag en spännande kommentar av Joakim som är värd att lyfta fram och besvara såhär mer propert.

Är det inte samhället som egentligen är den största kunden för skolan produktion? Och ska lärare bedömas över hur bra kvalitet som de levererar måste väl samhället också vara med och få säga sitt? Om det bara är eleven som ska bedöma kvaliteten blir värderingen väldigt snedvriden kan jag tycka.

Jo, man kan se förhållandet kund-leverantör-beställare på många sätt. Det Joakim beskriver är nog ett av de klassiska. Och det lever ännu. Det finns en anledning att naturvetenskap och teknik och matte står väldigt mycket i fokus när man pratar satsningar – det är vad de stora teknikföretagen har eftersträvat. När jag och Joakim gick i skolan fanns en egen tekniklinje som idag inte lever längre. Den skulle producera framtida ingenjörer till Volvo, SKF, Ericsson och så vidare.

Att det finns en relation mellan samhället och skolan är utom allt tvivel när det gäller behov och leverans. Men jag värjer mig lite mot liknelsen av samhället som beställare och elever som en produkt. Just för att de då blir produkter, som någon annan format. Det ligger lite för nära ett renodlat socialistiskt tänkande, att det är samhället som ska bestämma vad du ska bli som elev. Jag vill ju tvärtom, att vårt samhälle ska formas utifrån vad folk vill och drömmer om.

Då får man naturligtvis också se till från samhällets sida att göra det roligt och spännande med de yrken som det är brist på. Sen kommer arbetsmarknaden och allmäna konjunktursvängningar, teknikutveckling och en rad andra faktorer se till att variationen fortfarande finns kvar.

Men ja, risken med mitt synsätt är att det kanske kommer finnas bristyrken ett tag. Det brukar dock marknaden lösa genom att lönerna går upp och så blir yrkena mer intressanta ändå.

Ja, jag kan prata länge om detta men känner att inlägget svämmar över och återkommer därför hellre i ärendet när vi har nya, spännande ingångar.

I dagens Aftonbladet kan man läsa att det finns tankar i Trelleborg om att lärare ska få lön efter hur bra resultat eleverna har på proven. Men vänta nu. Allihop som läser backar ett steg är ni snälla. För visst känns det som man tagit en bra idé (att elever ska få feedbacka på sina lärares prestationer) och gjort fel på fel på fel för att få till en ny spännande idé.

Om eleverna bedöms efter att de kan rapa kunskap med högre resultat… har vi då verkligen förädlat utvecklingen i skolan? Och lockar det inte lärare att göra lättare prov för att eleverna ska få bra resultat och därmed skapa högre löneutrymmen för sig själva? Lärare som är tuffa och sätter ribban högt för sina elever – straffas med lägre löner när eleverna inte får de förväntade resultaten.

För min egen del har jag inget emot att elever får vara med och utvärdera lärare och att elevernas åsikter faktiskt ska räknas. Det är trots allt eleverna som är slutkund och mottagare av kunskap. Men det blir helt fel när belöningen inte bygger på nöjda elever utan på resultat på prov som läraren sätter ihop. Vänta nu… om jag gör ett lätt prov för jag högre lön. Nån som ser något fel i det incitamentsystemet? Jag som trodde att vi ville ha elever som har höga resultat för att de lärt sig mer, inte för att de fått lättare prov?

Och är prov och provresultat verkligen bra former för bedömning?