Det kan inte ha undgått den skolintresserade att det varit vapenskrammel i lärarfackens led men nu är ett avtal på plats för alla kommunalt anställda lärare. Det blev 3,5% på två år, samma som de andra avtalen i princip. Men det stora man lyfter fram från fackets sida är att man fick behålla ferietjänsterna. Det innebär att lärarna arbetar 35 timmar i veckan och är ledig på sommaren. Man har dessutom 10 timmar egen tid som ingen får lov att planera, följa upp, utvärdera eller kontrollera på något sätt, där lärarna själva bestämmer vad de gör.

Det är den tiden som arbetsgivaren vill förändra, så att man har 40 timmar arbetstid istället och vanliga semestertider. Detta har man nu tagit strid för i avtalsdiskussionen, men vet ni vad. Jag tror att SKL varit väldigt medvetna om att man inte skulle kunna få igenom denna förändring. Lärarna släpper aldrig möjligheten att jobba 45-timmarsvecka och ha längre semester. Man menar att man får jobba mer om man har 40-timmarsvecka. För mig låter det konstigt. Ska jag jobba mer om jag har 40 timmar i veckan än om jag har 45? Det innebär ju att jag säger att på mina 45 timmar så jobbar jag EGENTLIGEN mindre än 40? Eller?

Nå, hur det nu är med det lämnar jag till klokare män och kvinnor. Lärarna vill inte ha bort dessa typer av tjänster och det vet SKL. Min analys är att SKL spelat ett taktiskt avtalsspel och lagt fram den döda fisken på bordet och sagt: ”låt oss prata om detta”. Lärarfacken har då lagt all energi på att få bort fisken på bordet och allt krut har gått åt för att få behålla ferietjänsterna. Då har SKL i slutändan kontrat med att ”ja, men då får ni inte mer i lön än alla andra grupper”. Och så blev det ett helt vanligt avtal.

Jag tror lärarfacken blivit utspelade i avtalsförhandlingarna. Fritidspedagogerna och förskollärarna i lärarförbundet verkar hålla med, för de har inte ferietjänster, så det enda de fått är 3,5% på två år. Jag tror SKL vann den här matchen på ett alldeles för enkelt sätt.

Ja, den har redan börjat. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, en paraplyorganisation för just dessa, har gått ut med att man vill ha 40-timmars arbetsvecka för alla lärare. Idag har en del lärare detta (det vi kallar normal arbetstid), medan andra har 45-timmarsvecka, där 35 timmar är förlagd och planerad av arbetsgivaren ihop med den anställde, och där 10 timmar är så kallad ”förtroendetid”, som läraren själv använder för att prata med elever, planera lektioner etc, och som inte får sättas ihop med en särskild tid.

Det här är en het potatis. En del lärare tycker det är kanonbra med 40-timmarsvecka och en del älskar sin 35+10-timmarsvecka, eftersom den dels ger lite frihet, men också gör att dessa lärare har långa sommarlov. De extra fem timmarna i veckan är det som utgör grunden till den extra långa semestern som lärare har. Man jobbar helt enkelt över 5 timmar varje vecka för att få vara extra ledig.

Båda lärarförbunden är starkt kritiska till SKL:s förslag och kommer nog inte ge med sig på den punkten. Det ironiska i sammanhanget är att man menar att det kommer ”öka arbetstiden”. Det var här jag började fnissa. För rektorernas argument är ju att de där sista 10 ”osynliga” timmarna inte kan schemaläggas. Och inte heller kontrolleras. En lärare KAN lägga både tio timmar och mer på förberedelser. Men det kan ju också tänkas att en lärare jobbar 35 timmar i veckan och inte riktigt gör alla de där tio utan kanske två eller tre. Och ändå är ledig på sommaren.

Det ironiska blir ju när fackförbunden själva går ut och bekräftar detta genom att säga att ”40-timmarsveckan gör att lärarna får mer arbetstid”. Förstår de inte att vad de säger är att 35+10 timmar är mindre än 40 timmar?

Jag förstår båda sidor i det här dilemmat. Jag är själv en person som gillar att ha friheten att planera min tid, men jag har svårt att tro att många andra yrken skulle kunna säga till sin chef – ”öh, du, planera bara in 30 timmar för mig, jag kör de sista tio på egen hand. Fast du, du får inte lov att fråga mig vad jag gör med de timmarna eller försöka påverka dem.” Förtroendetiden är i det närmaste en helig ko.

Och det kan jag tycka är synd, alldeles oavsett vad man anser om 35+10 eller 40-timmarsvecka. Att man inte kan följa upp och kvalitetssäkra även förtroendetiden. Utan att schemalägga den eller detaljstyra den. Det vore nåt det.