Följande citat dök nyligen upp i en välkänd och väletablerad skrift som analyserade en svensk person:

Vem är det de talar om? Tar tacksamt emot gissningar från mina kära läsare? Vem knäcker nöten? Vinnaren får en glasstrut av mig nästa gång vi ses, och vinner gör den som först kommenterar med rätt svar!

—TÄVLINGEN AVSLUTAD—

Och rätt svar var….. Carl Bildt, vår utrikesminister.

Alla som svarat hade rätt svar, men snabbast var en helt ny läsare som förmodligen hittat hit via http://www.mer-trafik.se, nämligen Tomas Ohlum. Jag vet inte hur jag ska fixa en glass till dig Thomas, men det får vi väl lösa på nåt sätt :)

…för Piratpartiet i skolfrågor (för de har börjat diskutera att ha talesmän i olika frågor då de har för få profiler), så skulle jag driva följande frågor som jag kan komma på på rak arm:

1. Införande av öppna trådlösa nät på samtliga skolor (förskolan och uppåt) i Sverige på statlig bekostnad.

2. Statligt finansierad one to one, dvs en dator per elev och lärare.

3. Statlig vision för integration av teknik i undervisningen med målsättningen att bli bäst i världen på "blended learning" och användandet av kollaborativa lärandemiljöer, där datorn blir ett verkligt arbetsverktyg i skolan.

4. Ett nationellt digitalt riksbibliotek med musik, filmer, e-böcker och annat för gratis utlåning hos medborgarna. Man får ha grejorna gratis under en viss tid, därefter får man betala om man vill fortsätta låna. Staten betalar upphovsrättskostnaderna på samma sätt som man betalar för utlåning av musik och film på biblioteken (hur det nu ser ut).

5. Lagstiftning som fastslår att tillgången till fri och öppen information via Internet eller andra digitala medier är en mänsklig rättighet, och driva denna fråga även i FN.

1-2 MILJONER människor på gatorna i Teheran, i protest mot valet där Ahmadinejad fick 65-70% av rösterna. Fattar ni hur många det är? Det slog mig idag, och vi pratade lite om det på flyget: Karl, Elina och jag, att jag tycker det är lite för lätt att sitta här i västerlandet och säga fy fy fy över olika slags statsskick. Att Iran är en präststyrd diktatur, det tror jag alla vet. Men vi är rätt snara att säga till alla att just VÅR form av demokrati är bättre än andras.

Kina är ett exempel. Landet skulle med säkerhet falla ner i total anarki och inbördeskrig om man plötsligt införde total demokrati, rösträtt och allting. Sakta men säkert skapar nu partiledningen gradvis mer och mer kapitalism och en allt mer växande medelklass, bättre utbildning. Noga kontrollerat. Och vi ryter och skriker. Och visst finns det fruktansvärda saker i Kina. Som man borde göra mer åt. Men statsskicket är inte nödvändigtvis fel bara för att det inte liknar vårt. Det är en slags inbyggd rasism att tänka så, en etnocentricitet (där vi fokuserar på att vår egen kultur är överlägsen).

Jag såg en bild i dagens DN med demonstranter från Iran. Det var då jag fick tankeställaren att vi pratar om Iran som ondskans värsta land. Och visst är det illa hur kvinnor behandlas. Men kom ihåg detta – det är INTE det värsta landet för kvinnor i den muslimska världen. Afghanistan, Somalia, Saudiarabien, Jemen… alla har de värre kvinnosyn. Men den var bättre.

Jag läste Shirin Ebadis bok om mänskliga rättigheter, om hur det gick till när ayatollahn tog över och det helt plötsligt blev förbjudet med kvinnor som domare, läkare och andra högstatusyrken. Det är för jävligt.

Men vet ni vad. Jag såg demonstrationer imorse mot de orättvisa valen. Förstår ni?

Låt mig förklara: Hur illa vi än tycker om Iran är det ett land där man KAN demonstrera.

Där folk vågar gå ut på gatorna och tycker saker. Shirin skriver i sin bok att iranier älskar frihet. Kom ihåg att iranier är inte araber. Det är en gigantisk skillnad. Megastor. Det är inte mer likheter mellan en iranier och en arab än mellan en arab och en spanjor. Spanien och Persien var båda erövrade riken. Så iranier tänker annorlunda. Och nu demonstrerar nästan två miljoner iranier mot ett orättvist val.

Det går att läsa ryktena nu:

Aftonbladet
SvD

med flera tidningar, alla rapporterar de om att de urpsrungliga 27 spekulanterna, som sedan blev till italienska Fiat, kinesiska Geely och en amerikansk investerare, nu alla slagits ut av en kille från Ängelholm, Christian von Koenigsegg, som driver bilmärket med samma namn, världens kanske snabbaste sportbil, med en tillverkning på 20 bilar om året.

"Buuuu", ropar kritikerna. "De gör 20 bilar per år, hur ska de kunna driva fabrik," "Det är inte seriösa ägare," "De borde inte ens vara med i diskussionen."

Dagens industri har en nyktrare analys. Det är inte Koenigsegg som köper. De är bara samlingsnamn för de olika investerare som står bakom, främst en rad norska och kanske amerikanske (eller rentav, min personliga gissning, en del arabiska). Vi kan nog lugnt räkna med att det är folk som köpt en Koenigseggsbil som är med och investerar.

Jag tror Collin och gänget har så fel de kan ha. Jag tror SAAB ÄNTLIGEN får en ägare som inte kommer släppa taget förrän det går med vinst, rejält med vinst. Jag tror att SAAB har en positionering att ta. Inte som miljöbil, den biten tror jag blir sekundär nu, om man inte ska bygga en racermiljöbil. Men lita på att Saab kommer få en förtydligad sportprofil och en nödvändig revision av verksamheten.

Jag tror, i mitt stilla sinne, att många stora företag har blivit som kolosser på lerfötter. De är i det närmsta att betrakta som offentliga förvaltningar, organisationer med långa traditioner, fyrkantigt tänk och svårigheter att göra nytt. Här är mina fem starkaste skäl till att Saab kommer gå bra under Koenigsegg.

De får en ägare som…

a) har så mycket pengar i ryggen att man inte behöver använda statens lånegarantier utan kan köra vidare direkt.

b) är svensk och därmed är garant för att fabriken i Trollhättan blir kvar i Trollhättan, dvs inte blir flyttad utomlands (detta måste vara ett av de främsta argumenten för att Koenigsegg vann, jobbgarantin för de anställda har varit en gigantisk prioritet både för fabriken och för regeringen).

c) drivs av kreativitet och innovationskraft, och som kan rationalisera, effektivisera, kreativisera bolaget till att våga skapa nytt, våga tänka sig in i 2000-talet och lämna industriell produktion bakom sig.

d) har en känsla för varumärke, design och marknadsföring som kommer driva fram Saabar som är sportiga, snabba och som återigen kan kopplas både till gamla flygutvecklingen och till snabba Koenigsegg.

e) drivs av mer än bara pengarna, för även om det är investerarnas intention, så är det förmodligen Christian von Koenigsegg och hans gäng som kommer operativt sätta tonen, och de är entreprenörer, brinnande eldsjälar för sin sak. Såna människor förändrar världen när de kommer igång. Jag vet, jag var sån tidigare.

Jag tror på Koenigsegg!

Rektorsakademien utser årets rektor, och det blev Eva Petersson från Tynneredsskolan. Jag tycker det är fascinerande med alla modiga lärare och skolledare som finns därute, och skrämmande med de lärare och skolledare därute som är rädda för framtiden. Läs mer om Eva här.

Om det är något vi ska ta vara på i Sverige är det vår kunskapstradition. Vi har en rik och levande metodik för att lära unga människor saker, och vi får lära oss som unga att ta tillvara på vår mångfald. Amerikanska soldater får lära sig en enda sak, och det är vad de kan. Därför vinner nästan alltid nordiska soldater i alla tester över amerikanerna. Vi kan ta över från varandra och har en prestigelös (relativt) inställning till olika uppgifter.

Vi lär av varandra, vi lär för vår egen skull och vi lär genom att fråga, diskutera och debattera med andra, genom upplevelser och idéer växer vi.

Vi kanske tycker det är naturligt, men det är en lärandetradition som saknar motstycke på många håll i Europa. I Tyskland drillas det stenhårt och katederundervisningen är dominant på många sätt. I Kina har man precis börjat med det revolutionerande i att låta eleverna lära sig genom att diskutera, inte genom att kopiera lärarens anteckningar på tavlan. Å andra sidan lyckas man utbilda ändå, 800 miljoner fler som kan läsa och skriva de senaste 40 åren.

Vår svenska industri, våra sågverk och järnverk och gruvor, de är sedan länge förbi. Omsprungna av amerikanska, kanadensiska, brasilianska, sydafrikanska, indisak och lankesiska. Våra ingenjörskunskaper inom telekom håller vi nu på att tappa till välutbildade, motiverade, kompetenta och en tredjedel så dyra ingenjörer från Indien, Malaysia, Singapore och Kina.

Vad finns kvar? Vad är vår unika svenska produkt? Är det turismen vi ska leva på framöver? Det är inte tillverkningsindustri, det kommer vi inte vinna på. Bilindustri, nån som vill satsa pengar på den? Det är inte telekom, där ledning och beslut kanske finns kvar men där produktion och hantering ligger överallt utom i Sverige.

Vi har idag bara två eller tre områden där vi är unikt bland världens tio främsta länder.

1. Miljö. Vi har kommit längre än kanske något annat land i klimatsmarta lösningar, i förnyelsebar energi och i återvinning. Detta hade vi kunnat sätta på export och få användning för de snart nerlagda fabrikerna för biltillverkning.

2. Forskning. Vår öppna, fria miljö och vårt tillåtande klimat när det gäller forskning, och vår relativa frihet från särintressen jämfört med många internationella parter gör att vi har ett bra klimat för forskning. Det vi saknar för att bli riktigt bra här är pengar och bättre statligt stöd för forskning med möjlighet till doktorandtjänster som finansieras på ett bra sätt av offentliga medel.

3. Utbildning. Vi har i grunden en väldigt bra skola. Vi har en lärarutbildning som jag som tjänsteman inte ens får öppna munnen kring, men vi har i grunden en lärandesyn som är oerhört tillåtande, förmedlande och som gör att vi kan lära oss mycket på ett kreativt sätt. Den kan bli ännu bättre genom att vi reformerar och renodlar den svenska skolans unika förutsättningar – att odla barns kreativitet. Vi har möjligen redan idag världens bästa förskola och tusentals hjältar i form av förskollärare. Grundskolan och gymnasiet behöver få fler lärare med en modern pedagogik i bagaget och med en mer genomgående kompetens inom hur teknikens utveckling påverkar kunskapssynen på ett globalt plan. Internet förändrade allt och alla skolor borde ha en dator för varje elev och varje anställd och fullt blås på trådlösa nät. För mig är det lika självklart som penna och papper. 

Vi var en gång i tiden bäst på IT och teknikutveckling och kunde ha blivit världsmästare på detta om vi verkligen satsat. Nu valde den då socialdemokratiska regeringen att inte göra det, och vår väntan på gigabit-bredband och trådlösa 100mbit-nät över hela landet kommer inte vara verklighet förrän 2020. Vi är inte längre nummer ett utan 4:a eller 5:a på listan över mest uppkopplade länder. Vi är bra, men inte bäst.

Men miljö, utbildning och forskning, kan vi fortfarande bli bäst på. Om tjugo år vill jag att vi är nummer ett i världen på skolan. Nån mer som tror att vi vinner den globala matchen om vi är bäst på kunskap?

McKinsey-rapporten från november 2007 som analyserar skolans kunskap skriver en sanning som får bli dagens citat:

Förra inlägget var länkat från direktsändningen och därför verkar det inte fungera – inte heller kan jag länka in från Aftonbladet TV som inte har kvar inlägget, men youtube går att lita på. Därför tycker jag att om ni har tid, så ska ni lyssna på vad Obama säger.

Det blev ett bitvis ganska väntat resultat för min del. Jag trodde inte (S) skulle tappa så mycket och att (FP) skulle gå framåt, men i övrigt var det ungefär som väntat. Piraterna har tagit lite av SDs stridsvilja, och de jagar lite efter samma målgrupp. Unga som skulle röstat på SD av missnöjesskäl med "de där politikerna" får nu ett bättre, roligare alternativ i form av piraterna. Kanske inte den målgrupp man skulle vilja attrahera, men ändå.

Det är dock lite Junilistan över Piraternas inträde i EU-parlamentet. Man fick en fantastisk uppsving tack vare FRA, IPRED och telekomdirektiven som kom upp på agendan och som man skickligt spann loss på. Det fick många att höra talas om och intressera sig för frågor som annars begravs i Bryssel.

Såhär ser resultatet ut (skärmdumpat från Aftonbladet):

Varje liten "prick" i en stapel är egentligen det mest intressanta, det representerar fysiska personer som får åka till Bryssel. Alla som har över fyra procent kommer att få en plats i EU-parlamentet och det innebär att V, C, KD och PP alla har varsin representant. MP har två, FP tre, M har fyra och S har fem. Så fördelas de olika rösterna. OM inte Lissabonfördraget godkänns, EU:s nya "grundlag", som räknar lite annorlunda på hur många mandat de olika länderna har och stärker upp mindre länder ytterligare (eftersom många nya länder har stor befolkning). Då skulle Sverige få två mandat till. I SVT igår sa valexperten att detta skulle innebära att moderaterna och piraterna kommer få varsitt mandat till. Det vore ju intressant. Om ni undrar varför så har jag ju förklarat det här med mandat förr, visserligen i riksdagssammanhang. Det fungerar på liknande sätt i EU-valet, men med lite andra mattesiffror.

Så, för KD blir det nog strid. Unga, coola tjejen som stod etta på listan, eller nummer-långt-ner som heter Alf Svensson och förmodligen är den av pensionärer mest älskade partiledaren, numera pensionerad. Det kommer kryssas vilt. Inte heller för Piraterna vet vi om det blir Christian Engström som får åka ner. Jag hoppas ju verkligen inte det. Om det är någon jag litar på ska prata i Bryssel för oss är det Mattias Bjärnemalm, inte Christian. Och absolut inte Falkvinge. Han gjorde sig inte så bra i Tv igår. Jag har verkligen problem med den mannen. Det här valet för mig är verkligen ett karaktärsval och ett personval i allra högsta grad. Jag har mycket lite förtroende för partiet som helhet och för dess partiledare i synnerhet. Men för Bjärnemalm har jag 100% förtroende.

Falkvinge är fortfarande, varje gång jag ser honom, en "systemspelare". Han är inte politiker, han spelar politik. Han vet vilka saker som ger "poäng" och optimerar. Såna var aldrig kul att spela rollspel med. De ville alltid ha det största svärdet och den fetaste rustningen som inte gav minus om man skulle ha magi.

Mattias är knivskarp. Jag har själv stridit många gånger mot honom, med blandade resultat. Ibland till min fördel när jag  övertygade honom i nattliga förhandlingar på ett årsmöte för Sverok och han modigt vågade lämna sin politiska grupp för att överbrygga en prestigefylld konflikt, och ibland till hans fördel när jag förtvivlat försökte få honom att satsa på något annat parti istället på en fest i ett kök för många år sen.

Det här valets största frågetecken har varit om han får flest kryss eller inte.  7% av väljarna har röstat på piraterna. 5% av dessa måste ha kryssat Bjärnemalm för att han ska kunna vara med, och så måste han ha fått fler kryss än sina kompisar i PP. 214.313 personer röstade på PP. Så Bjärnemalm behöver ungefär 10.000 kryss. Låter som om det vore svårt att få ihop. Men vi får se. Pirater kanske kryssar ofta.

En säsong får i alla fall Piraterna i Bryssel, men jag tror också att de får svårt att överleva. Dock tror jag de klarar sig bättre i valet nästa gång än Junilistan som nu faller ut. Piraterna har bara en åsikt, men Junilistan hade ju ingen alls.

…att vi står mitt i ett av historiens stora vägskäl. Den här mannen kommer det skrivas om i historieböckerna. Förmodligen är han världens främsta ledare just nu. Jag blir mer och mer imponerad av Obama varje gång jag ser honom.

… jag tänkte jag kunde delge er den här, angående Piratpartiet. Skrev till min blivande "man in Brussels", Mattias Bjärnemalm, trea på Piratpartiets lista, som jag röstat på i EU-valet.

Bra skrivet Mattias, men jag måste ändå kommentera det sista du skriver Mattias (känner att jag kan göra det när jag både röstat på dig och värvat ett par andra att göra detsamma!)

Det finns faktiskt andra viktiga frågor OCKSÅ. "Floran av bagatellartade saker" som PP inte tar ställning i innefattar: Budgeten, Arbetslösheten, Utbildningsväsendet, Försvaret (utom FRA), Socialtjänsten och barnomsorgen.

Vet inte om "bagatellartat" är ordet för den typen av frågor.

Jag upprepar min ståndpunkt som en envis åsna. Om PP vill in i riksdagen måste man ta sin ideologi och dra konsekvensen av den. Man kan fortfarande vara neutral och låta bli att hänga med ett visst block, men om det nu är ett öppet demokratiskt kunskapssamhälle man vill ha – varför har man då ingen åsikt om skolan?

Jag jobbar dagligen för att få 1-to-1 i skolan (en laptop per elev och lärare med trådlösa nätverk i alla skolor), och för att staten ska pröjsa för detta som en nödvändig infrastruktursatsning på Sveriges framtid.

Den frågan är, enligt Piratpartiets nuvarande strategi, "up for sale to the highest bidder". Det borde den inte vara.

En annan fråga handlar om mobbing. Med ett öppet, fritt och identitetsskyddat nät, som ni ju förespråkar, antar jag att möjligheten att dölja sin egen identitet på nätet ska vara skyddad, men någon policy för hur ni hanterar konsekvenserna finns inte heller. "Nån annans problem, vi tar inte ställning".

Det är den här typen av frågor som journalisterna förr eller senare kommer lära sig att ställa. Jag hoppas ni har bättre svar än "vi bryr oss inte om de där frågorna" då.

Bara som ett tips och en reflektion.

Du har min röst i Bryssel där lobbying och spetskompetens är ett vinnarkoncept, men jag kommer aldrig rösta PP i riksdagsvalet så länge man inte har en komplett plattform.