arla

1. (ålderdomligt) tidigt på morgonen

   Antonymer: särla

   Vanliga konstruktioner: arla morgonstund

Nej, inte reklam för mjölkjätten. Arla som i tidig.Det blir ibland så. Och då är fågelsången utanför, koltrasten särskilt, en bra kamrat. Det är en spännande tid att vara mitt i det snabbväxande. Så många spännande sammanhang och möjligheter. Balansen mellan det strategiska, långsiktiga, och det dagliga, operativa, är en delikat historia. Där jag egentligen vill titta långt framåt måste jag försöka ta ansvar för att personalen mår bra och att projekten levereras. Samtidigt försöka skapa drivkraft framåt med nya kunder och möjligheter. Och så se på det långsiktiga, det som ligger 6-12 månader framåt.

Att leda företag är inte bara något man gör. Att vara entreprenör, driva sitt eget, det kan i stort sett alla göra som vill och har glöd, passion. Men jag är glad att jag inte startade Nindev tidigare i livet. De erfarenheter jag gjort i IT-branschen, i den pedagogiska världen, i den rent kommersiella – och mina egna erfarenheter som företagare i mindre sammanhang, har alla varit instrumentala i att kunna göra det här. Till och med min period som sjukskriven har varit en tillgång. Jag har hittat gränser och avgränsningar och vet när och hur jag kan utmana dem, och när jag måste backa, lyssna, fokusera.

Nu har det ljusnat lite mer ute och kaffet har droppat klart. En kopp och en djupdykning ner i mailkorgen kring spännande saker. Jag sitter med allt från buggtestning på en kommande release, till samarbeten med globala aktörer. Samtidigt gläds jag åt att vi fick planterat basilika och oregano på balkongen förra helgen, åt laserdome med personalen igår, och att det är fredag och förmodligen går att övertala sambon att vi ska ha tacos ikväll.

Högt och lågt, denna arla morgon.
Bilden från Creative Commons, fotograf Mark Anderson

En jetlaggad söndagsmorgon med någon slags melankoli i kroppen. Delvis är det jetlag-effekten. Jag landade från Colombo via Qatar och Frankfurt igår förmiddag och spenderade dagen i nån slags dimma av tidszonsförvirring, iordningställande och beundran av de japanska körsbärsträden på gården, nästan tårögd över att jag hann hem i tid för att se dem blomma. Några få dagar varje år blommar de ut och exploderar i rosa för att bara några dagar senare åter stå tomma. Varje år försöker jag njuta de där få dagarna av naturens skiftningar.

Idag är en särskild dag, kanske är det inte bara jetlaggen. Förra året, det här datumet, var det fredag. Jag åkte kort förbi sjukhuset där Hannah låg inlagd för inflammation i bukspottskörteln. Jag kunde inte stanna och det gjorde så ont i mig. Jag visste hon skulle skrivas ut senare samma dag, hade ordnat så hon skulle komma ner till sin mamma och spendera helgen i Ekeby, men då visste jag inte vad som skulle hända sen. Idag, för ett år sedan, dog Hannahs mormor i uterummet hemma hos Hannahs mamma, och vi fick vända på Kastrup för att åka tillbaka.

Det har varit ett märkligt 1,5 år. Att leda ett företag är otroligt lärorikt och givande på alla sätt. Jag är stolt över det vi byggt på så här kort tid, men jag har inte riktigt funnit tid at reflektera. Här, nu, ett år efter det absoluta lågvattenmärket förra året, finns några minuter innan jag sparkar igång söndagens arbete.

Jag skulle vilja titta på de som tror att företagande är en enkel sak, att man bara sitter där och så trillar pengarna in. Alla framgångsrika entreprenörer i min egen vänkrets, sliter hårt, enormt hårt, för att uppnå drömmen. Det jag själv lärt mig, de egenskaper som förändrats är många. Jag har tvingats lära mig prioritera på ett annat sätt. Jag har fått tacka nej till jobb vi egentligen velat ha, för att vi inte haft kapacitet. Jag har fått tvingas låta vänner sluta jobbet för att de inte nådde sina resultat. Jag har sett hur folk i förhandlingar försökt lura mig. Vänner som jag samarbetat med i många år försökte köpa mitt företag med aktier som de visste var värdelösa. Jag har satsat privata pengar i fina fina projekt som svajar och kanske inte överlever. Mina anställda har sett mig stressad till gränsen när jag försökte vara chef, säljare, projektledare, administratör, strateg och människa samtidigt.

Men jag har också fått uppleva glädjen hos srilankesiska barn när vi kommer och hälsar på. Jag har fått nya vänner och lärt mig massor om andra kulturer med mina snart 17 anställda i Sri Lanka som gör ett fantastiskt jobb. Jag har sett anställda som också räknas som vänner växa från att bara programmera till att bli ledare och ta ansvar på nya nivåer. Jag har fått extremt spännande uppdrag som gjort att jag får jobba med stora, stora företag och spännande, spännande start-ups med sjukt bra idéer. Jag har fått bygga ett samarbete med ett av Sveriges mest intressanta företag inom digitaliseringen av skolan som jag brinner för, och jag har byggt mitt personliga nätverk gentemot styrelser och andra kamrater. Jag har träffat och anställt en massa duktiga människor och sitter i en lokal mitt i Brunnsparken i samma byggnad som jag suttit i två gånger tidigare i min karriär.

Det är ett bombardemang av upplevelser och intryck. De senaste 6 månaderna har de mest handlat om att hålla näsan över vattnet i den extrema tillväxten. Jag hoppas, med rekryteringen av projektledare, att jag ska få möjlighet att fokusera min roll på att bygga samarbeten mellan oss och starka parter. Att jag ska få chansen att vara ledig någon söndag i månaden för en picknick eller tur till Vallda, och att jag ska ha tid att titta på körsbärsträden och längta efter nästa års blomning. Jag tror att när jag har ett hus en dag, så ska jag ha ett japanskt körsbärsträd där.

Alltså: WWW.FLINTBERG.COM

I dagens IDG, läser jag om stängningen av Pirate Bay. Operatören Black Internet blev tvingad av tingsrätten att stänga ner internetaccessen för Pirate Bay. Den lilla operatören vågade inte trotsa domstolsbeslut och bli involverad i en infekterad härva där ägarna av PB redan har blivit dömda i domstol. För att de tillhandahåller en söktjänst för var du hittar en viss slags filer. Varför har man för övrigt inte dragit Google inför rätta?

Nu går skivindustrin och filmindustrin alltså på infrastrukturen. Den som tillhandahåller nätaccess ska straffas. Läs igen. Jag har skrivit om detta förr. Den som äger infrastrukturen är ansvarig för den verksamhet som sker i den infrastrukturen.

Vägverket och varje svensk kommun bör omgående ställas inför rätta för ALLA brott som begås. Rattfylla, smuggling, misshandel på gatan. Telia för att brottslingar planerar brott med hjälp av telenätet. Och så vidare. Det är en bisarr bild när man börjar applicera den i andra sammanhang.

Och fortfarande är en våldtäkt värd ungefär 30 sekunder av en låt om man räknar hur stort skadeståndet är för att våldta en femtonåring och jämför det med skadeståndet på att ladda ner EN låt från nätet.

Det är för mig en gåta hur en lobbyorganisation fått så stort inflytande över det svenska rättsväsendet. Jag är rädd för vad nästa steg blir. Införandet av särskilda upphovsrättspoliser som går omkring och arresterar folk på gatan för att kolla om de lyssnar på illegal musik? Husrannsakningar i natten av IFPI och APBs egna inbrytningsteams som får lov att undersöka bostäder i jakt på illegal nedladdning och sedan överlämnar personerna i handbojor till polisen?

Nej, nej, nej, skrattar de. Vi är inte alls ute efter det. Vi vill bara att lagstiftningen ska följas. Nej, det vill ni inte. Det är en vendetta och risken är att man sänker hela Internet i jakten på förövarna. Förhandsgranskning av internet, eller kanske den franska modellen – där vi får köpa access till vissa delar av nätet som en vara. Kommer Internet i sig självt att bli kommersialiserat? Risken börjar kännas överhängande, och det trodde jag aldrig. Världens största innovation sedan tryckkonsten och vi vill stoppa in den i en låda igen och stänga in den. Den är för bra, för farlig. Folk kan ha åsikter om saker.

Om jag ger mig in i politiken igen blir det förmodligen inte bland piraterna, om de inte skaffat sig en riktig valplattform  och gjort ett antal andra förändringar, men jag kommer att vara extremt tydlig i det parti jag i så fall går med, att Internet är en hjärtefråga.

Jag har nu lyckats, med Bennies hjälp, installera WordPress för stiftelsen. För den här domänen (www.flintberg.com) har jag inte lyckats än, på egen hand. Jag tror jag får be den kära Bennie hjälpa mig. Jag lyckas installera filerna på servern, ändra configfilen, men kan inte komma vidare efter första sidan i registreringen trots att jag har en databas. Hannah gjorde nog rätt som valde one.com, det var smidigt som attan. Känner att loopia börjar bli dyrt, men de är bra på att hantera domäner och unika i att ett konto betalar för alla domäner. Bra!

Annars är alltså planen att levla upp mitt bloggande och nu när jag ska starta företag igen vill jag ha en hemsida som också är en egen blogg, jag vill ju skriva mer och oftare, särskilt nu när jag börjar komma i kontakt med lite större bloggare och har blivit lite bekant med en av sveriges största, så känns det dumt att inte försöka göra något lite mer seriöst av skrivandet.

Ta hand om er alla därute.

Puh! Hela kvällen igår handlade i princip bara om att försöka få den förbaskade wordpressen att fungera. Så snart jag lärt mig mer så ska jag installera även för www.flintberg.com, men just nu är det faktiskt Stiftelsen som får allt fokus. Hannah sliter med sin sida också och fixar och trixar. Det är inte helt enkelt, jag har varit borta från html-kodande liiiite för länge.

Imorgon fyller hon år, fröken H, och blir stolta 20. Vi kommer få massor av gäster så jag misstänker att vi kommer att städa och feja större delen av dagen för att det ska vara fint. Jag var uppe halv sju som vanligt och lille Elmo ville väldigt gärna ut och kissa. Nu har jag fått i mig två koppar kaffe och slängt i en maskin tvätt i källaren.

Mina veckor på jobbet ser bra ut, extremt intensiva men jag börjar få ett tydligt grepp på många spännande processer och känner att jag har hittat min profil ganska väl. Jag har också växt en hel del i min roll som projektledare och känner mig mer och mer bekväm i rollen. Tur det, nu när jag ska göra dragningar för EU-ministrar och vara lärare på KY-utbildning. Det är ett spännande liv man lever.

Snart är det höst och då ska man förnya sig. Jag och Hannah sliter våra små grå för att få ordning på hur wordpress fungerar. Jag har testat gratisversionen på nätet och den är tusen gånger bättre än blogg.se på att skriva och hantera texter. Så jag försöker fixa till en wordpress både för mig själv och för Hannah.

I övrigt får ni ursäkta de usla uppdateringarna – jag borde verkligen försöka bli bättre på att skriva – det borde bli lite varje dag, men eftersom varje ledig tid på morgonen nu är jobbtid och jag är lite för slut i huvudet efter jobbet för att kunna vara kreativ. Det har blivit en tuffare start än jag trodde men jag ser också att jag gör otrolig nytta och jag har redan blivit starkare i min ledarroll och lärt mig mycket.

Jag måste bara skicka en guldstjärna till min älskade Hannah som har lagat fantastisk mat åt mig när jag kommit från jobbet både igår och idag. MUMS!!!

Snart fyller hon 20, ni glömmer väl inte att gratta henne på söndag!? Då blir hon glad! Hon älskar ALLA former av presenter! :)

…brukar jag inte önska mig något särskilt alls faktiskt. Förra året jobbade jag 14 timmar på min födelsedag och somnade i en 90-säng på en folkhögskola nånstans utanför Falkenberg en halvtimme efter jag slutat jobba vid elvatiden.

Så blir det inte i år. Jag fyller år en tisdag och mig veterligen ska jag inte vara bortrest. Men jag har för ovanlighetens skull hittat saker jag faktiskt önskar mig, som jag skulle vilja ha.

1) En kockkniv. Och då menar jag inte ikea eller åhlens utan en riktig. Något seriöst, som man har i en liten ask nästan och som bara är min och lite fin sådär. En riktigt fin kniv helt enkelt, som inte blir slö efter tre tomater och en biff. Och som är lite allround, t.ex. den här: http://www.eventkock.se/?artnr=Big+Chef+Lingstr%F6m

2) Ett manligt förkläde för matlagning, gärna med lite amerikanskt stuk, som funkar vid grillen. Inget rosa.

3) Assassins Creed II till Playstation 3.

4) Tiger Woods PGA Tour 10 till Playstation 3.

5) Treeman och Tree kins till wood elves armén som ska byggas upp (Warhammer Fantasy Battle).

6) Och så Peter Englunds bok "Tystnadens historia".

Köp nu inte samma, bara och det går bra att överraska mig också…. Typ nummer 6 är en sån jag kan råka få tre av annars (jag låtsas här att jag överöses med presenter högt och lågt för att verka populär, snart kommer en videoblogg om hur jag färgat håret också asså!)

…är direkt relaterat till den inverterade mängden sömn man fått under natten. 8 timmars sömn ger inget behov av kaffe. 7 timmar ger en kopp. 5-6 timmar ger två koppar och mindre än fem timmar ger tre koppar eller mer kaffe för att komma igång.

Tur att jag gillar kaffe!

Idag ska jag jobba med…. dokumentation. Inte så sexigt, men ibland nödvändigt. Och sen blir det nog dags för en tripp till banken och fixa med konton och autogiron och annat lustigt. Och så ska vi tydligen leta upp en klänning till Hannah också har jag hört. :P

Vi skulle som sagt ha sommarfest. Nu blev det inte på balkongen (sommaren är för kall) och det blev stekning av burgare, inte grillning (det skulle ta för lång tid). Och så blev det ingen mixer till vår fina köksmaskin från Bosch. För de går inte att få tag i. Vi var väl på en två-tre butiker och jag ringde ytterligare lika många. I nån slags iver att inte ha en miljon grejor i form av elektrisk köksutrustning tyckte både jag och Hannah att vi skulle hellre ha en mixer som hörde till maskinen. Lätt att fixa. Icke nick.

Efter alla butiker så köpte vi till slut en maskin som kostat 445, nersatt till 349 och rabatterad till 200 för att det saknas tre centimeter av en plastbit längst ner, längst bak. Ett fynd, tänkte jag och högg den direkt – festen var ju dagen därpå. Hannah var inte lika nöjd och muttrade något om att säljaren i butiken säkert fick löneförhöjning av chefen nu när han sålt den där gamla mixern.

Men den bevisade sig faktiskt. Det gick utmärkt att göra såväl strawberry daiquiri som lakritsshots i den. Den mördade turkisk peppar och halvfryst frukt lika lätt (mixa aldrig helfryst frukt i en vanlig hemmamixer, då ska ni ha de dyra, bra, varianterna). Så jag får säga att redan nu, när jag sitter här på morgonen med min jordgubbsmelonananas-smoothie, känner jag att den varit värd pengarna. Min nya frukostmeny börjar ta form. Fruktsmoothie och en kopp riktigt gott kaffe. Mums!