När jag började arbeta med appar och webblösningar så tänkte jag att det skulle tuffa på som en liten byrå. Nu, när vi börjar titta på att avrunda det första året, har ingenting varit som jag trodde. Det har varit precis sådär mycket som de alltid pratar om i start-ups. Det har varit intensiva dagar och långa kvällar. Och nu sitter man och ska försöka förutspå hur budgeten blir 2012. Hur hårt ska vi satsa, vart ska vi ta vägen. Med facit i hand blir det inte lättare, men samtidigt är det något av det roligaste som finns.

Min strategi har varit enkel och tydlig från början, men ändå sitter man och räknar på olika lösningar för att hitta rätt väg framåt. I den här allmänna turbulensen i världen runtikring kan man inte veta exakt vad som kommer ske 2012 eller 2013. Enligt mayakalendern ska ju världen ta slut nästa jul. Hur budgetplanerar man då?

Det finns något som driver mig till att starta projekt, verksamheter och idéer. Jag älskar att se idéer utvecklas och växa. När jag började med Nindev var det mitt femte företag. Det tredje AB:t. Men det är lite ambitiöst att säga att alla de föregående företagen var verkliga bolag. Två var enskilda firmor och var initialt bara till för att kunna fakturera enskilda konsultuppdrag. Ambitionen var inte större än så, även om ett av dem växte och fick bl.a. Nordiska Museet som kund. Jag fick snabbt lära mig vad bankgiro handlade om, och hur man skulle deklarera. Jag insåg snart att företagsekonomi – det skulle jag aldrig lära mig, och kände mig ganska avskräckt när jag en gång om året skulle rapportera moms och annat krångligt.

Idag momsdeklarerar vi självklart varje månad och även om det känns lite sorgligt att se hur mycket skatt Sveriges företag betalar (jag betalar gärna en rejäl inkomstskatt för vård-skola-omsorg, men vad får företaget för sina pengar?), så känner jag mig trygg i hur allting fungerar, även likvid- och balansbudgetens skillnad mot resultatbudget.

Jag springer på olika företagsmodeller och företagsidéer och slås ofta av hur många olika drivkrafter det finns bakom att folk startar företag. En del vill skapa bolag för att växa och göra en snabb ‘exit’, andra bygger sitt livsverk och ska överlämna sin kedja med företag till barnen för en tryggad framtid. Andra älskar idén i sig själv och älskar att se den förverkligad.

Alla vi som kallar oss entreprenörer har dock glöden gemensamt. Vi brinner för någonting. Vi vill någonting. Och det är detta lilla, detta enda som skiljer oss från resten. Att vi har en stark strävan efter något mer än det vardagliga i rutinernas land, som gör att vi aldrig riktigt trivs i den vanliga lönesnurran.

Floffar genom lägenheten på morgonen, njuter av värmen när AC:n varit av. Sätter på en kopp kaffeliknande dryck och lyssnar på tutandet. Ser staden vakna. Känner mig märkligt hemma och börjar dagen med mailsvar och planläggning. Spännande nya saker på gång med nya affärsområden som tidigare bara varit tankar, men nu börjar ta form. Nindev växer, och även om det är spännande och skrämmande, känner jag nån slags tillförsikt. Jag gör det jag var född till att göra. Jag är entreprenör.

Det är som vanligt enkelt att känna sig hemma här på Hilton Colombo Residence. Man känner sig välkommen redan när man kommer in i den fina lägenheten och det står en liten skylt, lite frukt, blommor och en flaska vin på rummet. Alla är genuint glada att se mig.

Igår träffade jag Victor som är Food & Beverages manager. Det är hans formella titel. Hade det varit en film vi levt i hade han varit ”the fixer”. Han känner allt och alla. Och blev fantastiskt glad att se mig, och slängde ut armarna i en stor kram. Jag älskar de dammiga gatorna, tutandet och alla ”threewheelers”. Det är Ramadan här så vi erbjöd den muslimske chauffören att stanna om han behövde för bön, men han tyckte han kunde släppa oss först.

Colombo är inte bara ett ställe. Det är ett hem och jag trivs verkligen här. Men det är mycket intryck. Det går inte att förklara, det måste upplevas. Så välkomna hit närhelst ni önskar. Jag ser till att ni får ett bra rum och att ni trivs. Det är inte Sverige. Det är inte ens Europa eller Turkiet eller Mallis. Det är något annat. Något genuint och något spännande.

Tempot har börjat dra igång igen, kul att ha alla tillbaka! Imorgon bär det av till Sri Lanka för arbete med vår personal där. Idag tog jag ett välförtjänt dopp i poolen hos svärföräldrarna för att ladda för 18 timmars resa. Efter intensiva möten med spännande kunder som har världens häftigaste idé, så är det dags att grilla och kanske eventuellt möjligen ett glas vin. Vi ses i Colombo (om jag inte får möjlighet att blogga från Doha när vi har väntetid där).

Det är ju inte riktigt sant. Jag har jobbat i ett par veckor nu, men det är ändå nåt speciellt med att ha alla medarbetarna tillbaka i sadeln. Nu kör vi allihop, rock ‘n roll!!